Ibland är livet hårt, man tror man lever i en mardröm. Vår Lisa har hastigt lämnat oss. Sorgen är outhärdlig.
Hon var på promenad med husse och syster Stacy. Sprang som vanligt på strandängarna, ut på den lilla udden i havet. Hon klättrade på stenar och livet lekte. Det var en dimmig, kall frostig dag, låg lite is på havet. Hon sprang längs strandkanten upp till stenpiren/bryggan. Plötsligt ser husse inte längre Lisa. Stacy är där, men Lisa är borta. Det är alldeles tyst.
Nu börjar vi söka, jag längs vägen hem, husse på halvön där de varit. Vi letar febrilt, får hjälp av andra , även duktiga sökhundar. Vi söker med drönare. Letandet fortsätter till efter kl 01. Dag 2 redan vid 8 på morgonen fortsätter letande, krypande under enbuskar, barnbarnen (4 o 10 resp.11,5 år) hjälper till. Inga resultat. Hela dagen fortgår letandet. Tar hjälp av värmekamera. På eftermiddagen sökhundar och till kvällen söker en förare med hund igen. Utan resultat. Dag 3, utsträcks sökandet till större område, men inga spår finns. Senare på dagen kommer en ID hund och dess förare. De följer Lisas spår från det hon började sin promenad. De söker noggrant runt udden, följande Lisas glada promenad lite hit och dit. Spåret slutar vid bryggan i havet. Där är det slut.
Det som var min första tanke första dagen, hon älskar hoppa upp stenar, gärdesgård, fallna träd, balansen är suverän. Men här vid bryggan är stenarna isbelagda och det är halt. Troligtvis har hon halkat och ramlat i havet. Hon går inte att hitta.
Dag 4, allt känns totalt hopplöst, hur skall vi hitta henne, det är strömt och is på havet. Då ringer min son, hon är hittad. Hon har förts av strömmen och högvattnet till en strand och när det blev lågvatten syntes hon på stranden. Hon är hittad. Stor glädje och lättnad. Hon lever inte längre, men vi får hem henne, tårarna rinner på oss alla. Hon är hemma!
Hon får ligga i ett av favoritrummen, min mans, husses gym. Barnbarnen som letat kommer och de får ta farväl av Lisa. Liksom övriga familjemedlemmar och hundar dvs mamma Stella, syster Stacy och pappa Charlie gör. Det är en sorgens dag, många tårar rinner. Men hon ÄR HEMMA. Letandet är slut. Hon har hittat hem till Sessan och James, våra tidigare fina cavalierer.
En underbar hund, kär familjemedlem som så hastigt lämnade oss. Sorgen är svår att ta.
